Inte för att det egentligen började då, men för att det hände, vill jag inleda med en stor sal i ett museum och hörlurar över öronen. Jag står i Antwerpens center för modern konst och jag lyssnar på ett ljudkollage. På samma vägg som hörlurarnas sladd går in i, står historien om hiten "The Lion Sleeps Tonight" skriven. Det står om Solomon Linda och hans band The Evening Birds, som vunnit en skivinspelning som första pris i en tävling med låten, som då hette "Mbube". Det står om att det var den enda betalningen han fick, och om hur sedan låten vandrade vidare för att bli populär i USA och i världen med engelsk text. Det står om hur låten är en sådan som väldigt många människor känner till och har hört och kan sjunga med i, men att kompositören dog fattig och okänd. Jag tror att konstnären berättar om detta för att han vill illustrera kolonialismens effekter med ett konkret och oväntat exempel. Ljuden i hörlurarna är en delvis musikaliskt tilltalande mix av lejonryt och pinntrummande och trumpetande - texten består av nonsensord som den belgiske konstnären själv hittat på och som ska låta "afrikanska", välklingande och främmande. Jag är mer osäker på varför han gjort så. Jag står där i en stad som står för en majoritet av jordens diamantslipning och lyssnar på en falsk version av en sydafrikansk 40-talshit som blivit universell i den vita världen, och jag vet inte om jag ska fnissa och dansa med, eller sjunka ned på golvet med ryggen mot väggens bokstäver och börja gråta.
lördag 29 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar