Feminist och pionjär

Förut undrade du varför jag spred bokstäverna, och nu undrar du varför jag skriver så här. Det skulle ju handla om din resa. Om Sydafrika. Jag säger att det är för att det här är min stambok, en sådan bok adelsmännen bar med sig när de for ut i världen, en bok med referenser, som vittnade om deras ställning hemmavid. Jag säger att det är därför. Jag säger att det är för att det alltid handlar mer om den som skriver än om något utanför, trots att det är fult. Det är fult att använda en plats långt borta för att beskriva sig själv, att använda den som det främmande och kontrasterande. Relief. Kanske det handlar om makt. Men, det handlar också om att det är här det måste börja. Det måste börja i jag-form, för annars skulle det inte kunnas förstås. Jag säger att jag läst en beskrivning av Småland, skriven av en kvinna från Vilnius. Om hur hon beskrev dimmorna i gryningen som "Guds cigarettrök", trots att jag när jag läste texten i Vilnius, tänkte att det nog var hennes egen stad som präglades just av gud och cigaretter. I det fallet är det ganska vackert, men det är äckligt när det av rika vita skrivs om "anorektiska företag" i det som en gång kallats "tredje världen". Du frågar, och som vanligt ger jag bara bokstäver tillbaka.