måndag 15 november 2010

onsdag 10 november 2010

Orientalism

Långt senare, än en gång, kliver vi ut på en ramp och konstaterar att den moderna konsten i museet vi just besökt varit alldeles för snäll. Konstnärerna bordat fånga upp den långa historien av abstrakt måleri, kalligrafi och också yttrandeförtryck, tycker vi. Men vi är inte konstnärerna och staten som äger museet har förbjudit YouTube och får minoritetens bomber mot sig. Så de målar inte vad de vill. Alla skyltarna vid de konstverk som fanns var övertydliga. Vi går ut och jag hittar en tjock katalog. Den heter museet för funna saker i Istanbul. Den är grå och minimalistisk. Men i sin minimalitet är den orientalistisk. Vi kan med ens se att det är någon som inte har bott här i hela livet, som skapat den. Valt ut detaljerna, förhärligandet, romantiseringen. Klippt in sin egna grå bakgrund, linjaler och handskbeklädda händer. En främling som skapar här och gör därigenom häret främmande snarare än sig själv. Vi fortsätter, för det blir allt senare, och senare händer många gånger, och vi fortsätter.